Svenskspråkig i Finland

Tankar och åsikter

Eftersom det har varit ganska mycket tjafs om språkrättigheter hit å dit i Finland på senaste tid är detta också en sak jag har börjat fundera lite på. Jag kommer från Närpes, har läst finska i grundskolan men hade bara en kurs finska i YA, på vilken vi mest satt och skrattade åt vår stackars lärare på lektionerna. Det vill säga att jag har väldigt dåliga finska kunskaper. Eftersom jag också har gått kombi läste jag 2 kurser finska i gymnasiet, fick underkänt i båda och bytte ut finskan mot hälsokunskap.

Här i Vasa pratar folk vanligtvis båda språken, iallafall de människor jag har kommit i kontakt med. De flesta okända människor i vardagen börjar ofta en konversation på finska, så som grannar eller människor på gatan som undrar var något ligger osv. När man då säger att tyvärr förstår jag inte riktigt vad du menar, jag pratar svenska, så byter de språk fast de inte kan svenska, men de försöker iallafall. Även i mitt jobb har jag såklart stött på en hel del finskspråkiga patienter och klienter, och klart jag försöker på finska de få ord jag kan men det är inte många, och alla finskspråkiga människor har varit väldigt förstående och ingen har någonsin blivit arg eller uppjagad för att jag inte kan finska.

Det jag vill komma fram till i detta inlägg är nu då att jag som svenskspråkig finländare blir lätt accepterad av finska människor, och de försöker oftast prata och göra sig förstådd på mitt minoritetsmodersmål. Tycker det är otroligt fint ändå, eftersom många finlandssvenskar lätt blir upprörda om de inte får service på svenska. Jag som vårdare kan jag säga att jag kan inte ge vård på finska, så tycker inte heller jag kan förvänta mig det av alla finskspråkiga människor i servicebranschen. Jag kommer ju förhoppningsvis lära mig finska och kunna ge vård på fullständig och korrekt finska i framtiden, och jag vill gärna lära mig finska, men just nu är inte mina finskakunskaper speciellt höga. Tycker vi som finlandssvenskar kanske ibland behöver sluta kräva att alla ska kunna svenska. I Åbo, Helsingfors, Tammerfors osv. vet jag att man inte riktigt kan förvänta sig svensk service överhuvudtaget, men också där behöver vårdpersonalen egentligen vara tvåspråkiga. Såklart tycker jag man ska kunna få vård på eget modersmål, men tycker kanske ibland att det är synd att vi finlandssvenskar kräver mera språkkunskaper i svenska än vad de finskspråkiga kräver i finska som jag har träffat gör. Nu är jag väldigt medveten om att jag bara rör mig i ett väldigt svenskspråkit område men jag är väldigt tacksam ändå att de finskspråkiga människorna jag har träffat gärna försöker prata svenska med mig och inte har något emot mig för att jag inte kan så bra finska. Det är nästan mera så de blir lite till sig och gärna pratar den svenska de kan. Tycker jag kan dela med mig av mina egna erfarenheter eftersom det är väldigt fint ändå.

Vasa från mitt tak.

Gillar

Kommentarer